Hösten är verkligen på gång nu, det märks speciellt av Indiana!
Hela hon är superpigg och upphetsad. Det blåser, är lite kallt och varierande väder + att det fälls ner massa träd vid hagarna och i stallet halva dagarna .

 Idag innan jag skulle rida så släppte jag lös henne i ridhuset och lät henne springa av sig själv lite grann.
Hon bockade, sprang och busade i en väldig fart! Alltid lika kul att se henne glad :)
När hon har sprungit något varv visslar jag och så kommer hon travande in till mig och stannar precis framför.
Jag har lärt henne att om jag kallar in henne och hon kommer i för snabbt tempo mot mig så pekar jag åt sidan och hon får fortsätta galoppera på spåret. Hade varit väldigt farligt om jag hade kallat på henne och hon hade kommit i 190 och inte hunnit stanna utan sprungit på mig.



Jag litar fullt ut på Indiana när vi tränar löst. Jag VET att hon inte springer på mig, hon vet att när jag visslar = då får jag komma in = sakta ner farten annars = fortsätta på spåret.

Hon är himla duktig på detta! Dock har jag en carrotstick ( en pinne med ett rep på änden, andvänds som en förlängd arm vid t.ex markträning) som jag kan vifta med ifall hon skulle missbedöma avståndet till mig.